Fredriks blogg

Jag springer maraton och längre lopp.

Följ mig på Bislett International Indoor Endurance Festival

17 november 2016 av Fredrik

Imorgon (fredag 18 november) är det dags att, för tredje året i rad, delta i 24-timmarsloppet i Bislett stadions kulvert – ett lopp som går ut på att man ska springa så långt man kan under ett dygn. Jag siktar i vanlig ordning på att nå 20 mil, men har börjat inse att det inte är jättelätt.

Loppet pågår från fredag kl 10 till lördag kl 10. Man sover inget, äter ibland och vänder håll var sjätte timme. Mitt favorithåll är moturs. Banan är 546 meter lång och tartanbelagd. Målet på 20 mil motsvarar lite drygt 366 varv.

Det går att se hur det går för mig och de andra löparna på den här sidan:
https://topptid.no/results/dashboard/1248

Det verkar som att video kommer att sändas via Ustream. Jag vet inte vilken adressen blir, men tidigare år har den varit här:
http://www.ustream.tv/channel/bislett-24-hour-indoor-challange

Vill du läsa om mina tidigare besök i Bislett, så kan du göra det här:

Bislett Stadion

Foto som jag tog på väg till loppet i fjol.

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: ,

Ytterligare ett lopp bokat 2017

16 oktober 2016 av Fredrik

Förra helgen kunde jag berätta att jag bokat de två första loppen inför 2017. Nu har jag bokat ett till, nämligen Kullamannen Ultra – ”Himmel, hav & helvete”. I början av november nästa år beger jag mig återigen till Skåne för att springa 161 km (100 miles). Drygt 4000 höjdmeter utlovas, så det där med att Skåne skulle vara platt stämmer inte.

Selfie i Kullaberg

Sprang i Kullaberg i somras och ser verkligen fram emot ett återbesök.

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , , ,

Två lopp bokade 2017

09 oktober 2016 av Fredrik

Planen inför nästa år är långt ifrån klar, men de första anmälningarna inför nästa år är nu gjorda. Det blir ett nytt äventyr och en favorit i repris.

Madeira Island Ultra Trail

I april bär det av till den portugisiska ön Madeira för att springa Madeira Island Ultra Trail, eller MIUT. Loppet ser fantastiskt fint ut, men det kommer inte att bli någon ”walk in the park”. Den 115 km långa banan bjuder på en sammanlagd stigning på närmare 7100 höjdmeter.

MIUT 2016 RACE från FILM ONVimeo. Hoppa till 2:47 om du bara vill se de storslagna vyerna.

GAX 100 miles

Ett av mina favoritlopp är utan tvekan GAX nere i Skåne. Jag sprang loppet i oväder 2014 och när jag kom tillbaka 2015 för att bättra på min tid, fick jag sådana problem med värmen att jag missade tåget hem. Oavsett väder, så ser jag fram emot 161 underbara kilometer längs Österlenleden i juli.

Selfie vid Ales stenar.

I somras var jag i Skåne på semester och passade på att titta närmare på några delar av banan.

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , , ,

Tierra Arctic Ultra 2016

04 september 2016 av Fredrik

Benen var helt slut, fötterna värkte och jag var hungrig. Huvudet var fullt av tankar. Det var mindre än en mil kvar av loppet. Det var då, under fjolårets upplaga av Tierra Arctic Ultra, som jag bestämde mig för att komma tillbaka i år och göra om alltsammans.

Tierra Arctic Ultra är ett lopp som går genom fantastiska fjällmiljöer, från Nikkaluokta till Abisko. En stor del av loppet går längs Kungsleden och man springer antingen 100 km och 1600 höjdmeter eller 120 km och 2500 höjdmeter.

Under loppet är man helt självförsörjande, vilket innebär att arrangören varken förser en med vätska eller energi längs banan – det finns dock gott om jokkar att ta vatten från och resten får man bära med sig tillsammans med den obligatoriska utrustningen.

På tävlingsdagen klev upp 3:30 för att hinna med att äta frukost, göra mig i ordning och städa ur stugan jag bodde i. Två timmar senare hade jag registrerat mig vid startfållan och träffat några bekanta löpare. Tyckte mig höra någon säga att det var 4°C. Jag kände mig lugnare än vad jag vanligtvis gör inför ett lopp.

Kl 6:00 bar det av. Inledningsvis springer man bland fjällbjörkar på spångar och över stenar. Jag kommer nog fyra kilometer innan jag inser att jag glömt starta klockan. Efter ett tag tornar fjälltopparna upp sig i horisonten och de kommer närmare och närmare.

Tierra Arctic Ultra

Skárttoaivi, Singitjåkka, Tuolpagorni, Vierramvare och foten av Kebnekaise.

Vid Tarfalabron tog vi som sprang den längre distansen en avstickare till Tarfala. Det är en sträcka som är väldigt stenig och besvärlig att springa. Jag snubblade och föll som en fura över stenarna vilket resulterade i ett stukat finger, några sår och ett par mosade punschrullar i ena bröstfickan. Jag blev lite chockad.

Efter att man varit till kontrollpunkten i Tarfala vänder man och springer tillbaka. När jag nästan var vid Tarfalabron igen, så halkade jag och stupade ner i en lerpöl. Jag hade lera långt upp på ena armen. Det hade nog gjort sig bra på bild, men jag stannade vid en jokk och tvättade mig, eftersom det började skava då det torkat.

Fredrik Norlin vid Tarfalajaure

Vid Tarfalajaure.

Det var mycket folk i rörelse vid Kebnekaise fjällstation och leden bort mot Singi – kul att se att fjällen lockar så många. Nästan alla hejade när man kom springandes.

När jag spungit ett tag – lite längre än vad jag kunde minnas från i fjol – kom jag till platsen där leden åter igen delar sig för de båda distanserna. Jag följde en stig som bjöd på ett par hundra höjdmeters klättring. Där uppifrån får man en storslagen vy över Tjäktavagge. På vägen ner mot dalen skrattar jag för mig själv och konstaterar att det är en fantastiskt vacker plats.

Tjäktjavagge

Tjäktjavagge.

Efter ungefär halva distansen börjar det regna. Jag såg medtävlande som började plocka fram sina regnjackor. Själv bestämde jag mig för att låta jackan förbli nedpackad och lät istället regndropparna svalka mig. Leden blev bitvis ganska lerig och hal. Jag har dålig koll på hur länge det regnade egentligen – en timme kanske.

Jag var medveten om att jag slarvade med energiintaget. För sött, sa kroppen när jag pytsade i mig sportdryck och energikuber. Mina tunnbrödrullar med extra mycket jalapeñomjukost var däremot en höjdare. Jag intalade mig själv att vattnet från jokkarna var rena rama raketbränslet.

Vid en av kontrollpunkterna frågar en kvinna om jag ramlat. Konstig fråga, tänker jag, men berättar om vurporna vid Tarfala. När jag sprungit ett tag känner jag hur det svider på vänster knä och när jag tittar så upptäcker jag att det är jordigt och att jag har ett blödande sår. Jag fattar inte alls när jag kan ha fått det. Det var dock inte värre än att jag kunde tvätta såret med vattnet ur en av mina flaskor.

Även om jag inte springer för att slåss om topplaceringarna, så triggas tävlingsinstinkten igång när man ser löpare framför en – eller när man upptäcker att någon närmar sig bakifrån. Jag lyckas jaga ikapp en del löpare under loppet, men de flesta har fel färg på nummerlapparna – jag vill passera löpare med röda lappar, de med blå springer den kortare distansen.

I fjol skulle man upp till Tjålmevagge och vända när man passerat Alesjaurestugorna. En stigning på ett par hundra höjdmeter som bjöd låren på redigt med stryk. I år sprang man bara förbi. Synd, både för att jag visste att jag hade klarat det snabbare i år och för att årets resultat inte skulle kunna jämföras med fjolårets.

Alesjaure

Alesjaure.

Det är egentligen ganska fint där man springer med sjöarna på höger sida, men ändå känns det leden lite tråkigare här. Och myggigare. Energin tryter och jag börjar längta efter att gå i mål.

Vid Kartinvare kommer jag ikapp några löpare som tidigare passerat mig. Återigen sätter tävlingsinstinkten in och jag bestämmer mig för att skaffa så mycket försprång jag kan på stigen ner för berget. Jämfört med de trötta stegen jag tog tidigare, så känns det som om jag flyger fram.

Nere vid Abiskojaure, när det är ungefär en mil kvar, plockar jag fram pannlampan. Den sista biten är jobbig. Fötterna har tagit mycket stryk och jag springer mest där det är lättsprunget, annars går jag.

Abiskojaure

Vid Abiskojaure.

Plötsligt kom jag att tänka på att de bjöd på saft vid målet året innan och att det hade varit riktigt gott. “Ett par kilometer till, sen får du saft”, sa jag till mig själv och roades av det. Jag fortsatte att peppa mig själv med tramsiga ramsor om saft. Jag till och med sjöng om saft.

Strax efter midnatt, efter 18 timmar och 16 minuters löpning, passerade jag mållinjen utanför turiststationen i Abisko. Det var så skönt att vara framme. Jag bjöds på både saft och en otroligt god soppa. (Nästa gång kommer jag att sjunga om den.)

Jag gjorde ett hyfsat lopp, men jag hade siktat på en tid under 18 timmar, så jag kände mig inte helt nöjd. Det blev en 18:e plats och jag hamnade ungefär i mitten på resultatlistan.

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

High Coast Ultra 2016

22 juni 2016 av Fredrik

Vid halv tio-tiden i fredags kväll hoppade jag på bussen vid vandrarhemmet i Nordvik. Jag gjorde ett sista försök att få lite sömn, men det gick inte nu heller. Jag hade varit vaken sedan tidigt på morgonen och det skulle nu dröja närmare ett dygn innan jag skulle få krypa ner i sängen på vandrarhemmet igen.

Bussen skjutsade mig och de andra löparna till Paradiset i Örnsköldsvik där vi registrerade oss och fick information inför loppet. När klockan närmade sig midnatt tågade vi i samlad trupp till Stora torget, där starten av High Coast Ultra skulle ske.

Jag och andra löpare

Innan starten på Stora torget i Örnsköldsvik.

Klockan tolv gav vi oss av och ganska snart hade vi letat oss ut ur centrum. Jag hade valt att starta med pannlampa och det visade sig vara bra, för i skogspartierna var det skumt även om det var en ganska ljus natt. Inledningsvis var det relativt enkel löpning i omväxlande miljöer.

Vid Balesuddens naturreservat (ca 18 km) var det problem att hitta. Vi var en grupp löpare som letade oss ner till en strand via en svårframkomlig stig, där kunde vi sedan hittade tillbaka till leden igen. Naturreservatet bjöd på fin terränglöpning och den första tuffa stigningen. Efter naturreservatet fortsatte leden på en grusväg vid kanten av en fjärd. Jag hade bara sprungit några minuter längs vägen då jag tittade över viken såg ett koppel av löpare komma ut ur skogen.

Skuleskogens nationalpark (37 km) var magisk med sina berghällar, sjöar, vattenfall och Slåtterdalsskrevan. Det var inte bara den vackraste delen av banan, utan även den mest tekniska och med hala stenar, hala rötter och hala spänger.

Slåtterdalsskrevan, Skuleskogens nationalpark

Slåtterdalsskrevan, Skuleskogens nationalpark.

Framme vid kontrollen vid foten av Skuleberget (54 km) satte jag mig ner en stund. Lårmusklerna värkte och fotlederna kändes både stela och svullna. Jag hade skickat dit en av mina två dropbags (väska med energi och dylikt) och från den försåg jag mig med både en Gainomax och några klunkar Grape tonic – en kombination som möjligen orsakade en stunds illamående.

När jag fortsätter går det långsamt. I en gåbacke passade jag på att kolla liveresultatet i mobiltelefonen. Jag hade några minuters försprång vid Skuleberget. Med tanke på mitt låga tempo skulle de snart passera, tänkte jag.

Exempel på hur terrängen kunde se ut efter banan

Exempel på hur terrängen kunde se ut längs banan.

Leden gick en kilometer längs E4:an. Fastän vägrenen var väl tilltagen, så kändes det otryggt att springa där. Jag kände mig lättnad när leden vek av in på en mindre väg. Jag upplevde att det var mycket vägar fram till nästa kontroll – asfalt-, grus- och traktorvägar och det gick upp och ner, mest hela tiden.

Vid kontrollen i Nordingrå (84 km) serverades mat. Jag åt den godaste varmkorv jag någonsin ätit – en kokt med bröd, senap, ketchup och räksallad. Medan jag satt där, kom de första 75 km-löparna ikapp. De hade bara varit ute i tre timmar, så de såg oförskämt pigga ut. Det var inte bara löpare som kom medan jag satt där, regnet också.

Under den fortsatta löpningen kom flera löpare ikapp. I sedvanligt ultramanér peppade vi varandra. Om jag fick chansen, så sneglade jag på deras nummerlappar för att se vilken distans de sprang. Det var ännu ingen som sprang den längre distansen som kommit ikapp.

Leden passerade flera stränder. Här Gaviksfjärden?

Leden passerade flera stränder. Det fotot tror jag är vid Gaviksfjärden.

Jag började räkna ner. “Nu är det bara ett maraton kvar.” “Nu är det bara ett Lidingölopp.” Att omvandla distansen till tid var svårare. Jag kollade på klockan i en lättsprungen nerförsbacke och såg att jag höll ett tempo på 7:00 min/km. Hur är det ens möjligt? Det hade förmodligen gått snabbare att lägga sig ner och rulla ner för backen.

I Fjärdbotten (109 km) väntade min andra dropbag. Eftersom det regnade var det ingen idé att byta till den torra tröjan jag skickat dit. Att byta strumpor hade nog varit en bra idé, men jag valde att skippa det. Smörgåsar med ost, skinka, gurka och tomat fick det bli. Otroligt gott även det.

Ett par kilometer efter kontrollen väntade klippor och klapperstensfält. I vanliga fall skulle jag tycka det var kul att skutta fram där, men nu tappar jag lusten alldeles. (Och jag var inte kapabel att skutta heller.) Jag tror det är när jag inser att jag inte kommer att nå mitt tidsmål som humöret vänder. Jag blev frustrerad för att det gick så långsamt. Jag var för långsam och för dåligt tränad. Självkritiken ledde till negativa tankar och någon form av självmobbing.

Det var först någon timme senare, efter det sista lilla berget som humöret blev lite bättre igen. Då var det mindre än en mil kvar och som grädde på moset började molnen spricka upp och solen titta fram. Jag skymtade Högakustenbron, där målet var, i horisonten. Jag fick ny energi och jag upplevde att jag sprang lite snabbare.

Vid foten av Högakustenbron var det en brant stig kvar upp till målet som låg intill Hotell Höga kusten. Jag hade tidigare tänkt att jag skulle göra ett försök att springa hela vägen upp, men det fanns inte på kartan nu, benen var för trötta. Det var först när jag såg min familj stå och heja på mig uppe på krönet, som jag fick energi att springa upp för den sista delen av backen och vidare in i mål.

Tiden 20:17:47 innebar en 18:e plats i herrklassen och 19:e totalt. En tid som jag tänker åka tillbaka och slå något gång. Loppet var tufft med sina 129 km och totala stigning på drygt 3600 höjdmeter, men det var även en fantastiskt fin led och ett bra arrangemang.

Jag hade med mig en actionkamera på loppet, men den låg oftast i en ficka på löparvästen. Det blev ett par klipp i alla fall.

2 kommentarer | Kategorier: Tävling | Taggar: , ,

Anmäld till två nya lopp

05 april 2016 av Fredrik

I slutet av förra veckan öppnade anmälan till årets upplaga av Bislett International Indoor Endurance Festival och jag kunde naturligtvis inte låta bli att säkra en plats till 24-timmarsloppet. Det blir mitt tredje besök till den norska huvudstaden och tunneln under Bislett Stadions läktare.

Idag anmälde jag mig även till High Coast Ultra, ett lopp längs natursköna Höga kustenleden. Jag missade loppet på grund av förkylning i fjol, men i år ska jag se till att hålla mig frisk.

Eftersom jag tänkt hålla nere antalet lopp i år och fokusera mer på träningen inför dem istället, så blir nog inte listan längre än så här:

  • Arctic Ultra, 13 februari
  • High Coast Ultra, 18 juni
  • Tierra Arctic Ultra, 5 augusti
  • Bislett International Indoor Endurance Festival, 18 november

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , , ,

Kastar in handduken

03 april 2016 av Fredrik

Om knappt två veckor var det tänkt att jag skulle springa TEC 200, men nu har jag beslutat mig för att inte starta. Förkylningar, ryggskott och andra bekymmer har avlöst varandra, vilket inneburit att det inte blivit speciellt många träningspass den senaste månaden. Jag har tappat formen istället för att toppa den. Jag får helt enkelt springa de 32 milen en annan gång.

Fredrik håller i en handduk

Kastar in handduken.

 

Kommentera | Kategorier: Allmänt | Taggar: , , , ,

Arctic Ultra 2016

28 februari 2016 av Fredrik

För ett par veckor sedan var jag i Arvika för att springa Arctic Ultra 50 miles. Ett lopp jag anmälde mig till för att jag skulle känna mig tvingad att hålla igång under de vidriga vintermånaderna.

Jag åkte ner dagen innan loppet och kunde checka in på campingen ett par timmar innan tävlingsgenomgången skulle hållas på kvällen. På genomgången var det många bekanta ansikten – jag tror jag sprungit med de flesta av dem någon gång. (Jag vet inte om alla var på genomgången, men vi var 28 löpare som sprang.)

Jag delade stuga med Linda som var där för att springa 100 miles. Det blev en trevlig kväll tillsammans. Vi köpte hem pizzor och pratade om ultralöpning hela kvällen. Om lopp vi sprungit och vill springa, om träning och om det där småjobbiga – det stundande loppet som ingen av oss var riktigt sugen på.

På tävlingsdagen vaknade jag förvånansvärt utvilad ett par minuter innan väckarklockan skulle ringa. Jag tittade ut genom stugfönstret och kunde konstatera att det inte snöat så mycket under natten. Termometern visade -6°c. Fina väderförhållanden för ett vinterlopp. Jag kunde äta frukost och göra mig i ordning i lugn och ro innan det var dags att traska upp till starten.

Strax innan starten på Arctic Ultra 2016

Strax innan starten på Arctic Ultra 2016

Kl 7:00 gick starten. Det var fortfarande mörkt ute, men så pass ljus ändå att man skulle klara sig utan pannlampa. Jag var lite orolig att jag inte skulle hitta, så det första varvet såg jag till att hela tiden ha någon annan löpare inom synhåll. Stora delar av banan var den samma som i fjol, men det var några förändringar, vilka var till det bättre. Bland annat hade man lagt till ett 2,5 km långt motionsspår med flera backar. Banan var 10 km och jag skulle alltså springa åtta varv.

De två första varven flöt på bra trots snöiga vägar och isiga backar i motionsspåret. Jag drack min sportdryck och stoppade i mig mina salttabletter. Allt var frid och fröjd.

När jag var ute på tredje varvet mötte jag en plogbil som hade plogat delar av banan. Det var välkommet eftersom snön vid det här laget trampats till modd. Mot slutet av det tredje varvet kändes varenda liten muskel i kroppen spänd. Jag svettades och frös på samma gång.

Motionsspår i Arvika

Motionsspåret var fint, men backarna kändes i benen.

Innan jag gav mig ut på det fjärde varvet bytte jag till en torr underställströja och jacka, fyllde på mina flaskor med sportdryck och drack en mugg varm blåbärssoppa. Efter att jag sprungit ett tag och fått upp värmen igen så började kroppen kännas bättre också.

Hela det femte varvet sprang jag och längtade efter våfflorna som höll på att gräddas vid varvningen. Jag brukar inte känna mig hungrig när jag springer, men nu gjorde jag det. Den var precis så god som jag föreställt mig.

Det var trötta ben som tog mig runt de tre sista varven och jag kände mig ganska nöjd med att jag valt att bara springa 50 miles. Jag kom i mål efter 8 timmar och 46 minuter. Ingen höjdarprestation, men jag kände mig rätt nöjd under omständigheterna. Jag slutade som trea i herrklassen och femma totalt.

Sittandes med en medalj från Arctic Ultra

Ännu en medalj till samlingen.

Efter att jag duschat och fått i mig mat (en trerättersmiddag bestående av chips, pasta med pesto och choklad) så var jag upp till tävlingsområdet och hejade på 100-mileslöparna som fortfarande kämpade. Linda gjorde ett riktigt bra lopp och blev totalsegrare på den distansen.

Dagen därpå satte jag mig i bilen och körde hem till Sandviken igen – en resa lika lång som mitt nästa lopp. (Infoga förfärad emoji här.)

2 kommentarer | Kategorier: Tävling | Taggar: , ,

Anmäld till Tierra Arctic Ultra 2016

01 januari 2016 av Fredrik

I fjol anmälde jag mig till Tierra Arctic Ultra för att jag inte fick någon startplats i mitt drömlopp, UTMB. Det visade sig vara fantastiskt lopp. Någonstans mot slutet av de 120 km, när fötter och ben värkte och jag hade svårt att skilja på buskar och människor, så kände jag att det var det där jag ville göra – springa de där små loppen där man springer ensam i timmar. Det var nog i samma stund som drömmen om UTMB försvann.

I augusti blir det ett besök i fjällvärlden igen och förutom att springa Tierra Arctic Ultra så tänker jag göra en eller ett par turer upp på Kebnekaise också.

Bild som jag tog under loppet i fjol.

Bild som jag tog under loppet i fjol.

Ännu en bild från i fjol.

Ännu en bild från i fjol.

Arrangörens video från 2015. Det ska naturligtvis vara Views och inte wives 🙂

Kommentera | Kategorier: Allmänt | Taggar: , ,

Bokslut 2015

31 december 2015 av Fredrik

Sammanfattning

Årets sista pass är avklarat och det är dags att summera 2015. Året blev inte riktigt vad jag hoppats på. Träningen har gått tungt, formen har inte infunnit sig och dessutom har jag fått erfara hur fruktansvärt jobbigt det är att bryta ett lopp. Visst har jag kunnat känna mig nöjd över att ha prestera bra under rådande form, men det kan inte jämföras med att känslan av att vara på topp.

Bild från årets sista träningspass

Bild från årets sista träningspass

Loppen

Jag sprang elva lopp. Två av dessa bröt jag. Jag var en av de första löparna att ta sig in på The Swedish 100 Miles Challenges diamantlista. Jag sprang en bergsultra utanför Barcelona. Jag hade stora problem med värmen i Skåne. Jag hänfördes av Lapplandsfjällen. Jag kom nästan tre mil längre under mitt Norge-besök än i fjol.

Datum Lopp Distans Tid
2015-01-30 Arctic Ultra 161,0 km 21:51:00
2015-03-28 Borlänge 6-timmars 62,9 km 6:00:00
2015-04-25 Ultra Trail Barcelona 100,0 km 15:32:58
2015-05-30 Stockholm Marathon 42,2 km 3:42:04
2015-07-04 The Gax 100 miles 161,0 km 27:37:00
2015-08-07 Tierra Arctic Ultra 120,0 km 19:57:20
2015-08-22 VasaStafetten: Smågan-Mångsbodarna 14,3 km 1:09:53
2015-08-29 Skogsmarathon Gävle 42,2 km DNF
2015-09-06 Aktivera Hoforsloppet 55,0 km 5:23:46
2015-09-19 Black River Run 161,0 km DNF
2015-11-20 Bislett 24-timmars 183,9 km 24:00:00

Träningen

Jag kom inte upp i samma mängd som i fjol, men det skiljer inte mycket. Det har försvunnit några veckor på grund av förkylningar och lumbago. Den bästa månaden någonsin (417 km) följdes av den sämsta på fem år (59 km) och mängden har varit ganska ojämnt fördelad över månaderna. Det blev för många lopp, så träningen blev lidande.

Månad Distans Träningstid Pass
Januari 417,1 km 50:26:48 17 st
Februari 59,0 km 6:16:05 6 st
Mars 270,5 km 27:05:00 15 st
April 307,1 km 37:07:30 13 st
Maj 227,8 km 22:19:36 15 st
Juni 184,4 km 17:12:06 13 st
Juli 365,3 km 48:06:51 14 st
Augusti 262,7 km 32:55:24 13 st
September 235,5 km 22:12:10 16 st
Oktober 365,5 km 34:48:11 22 st
November 327,7 km 37:15:08 10 st
December 104,1 km 10:11:07 8 st
Totalt 3126,7 km 345:55:56 162 st

Lärdomar

Balans i tillvaron gör livet som löpare enklare. Stressas man av att man inte springer tillräckligt bör man springa mer. Träna mellan loppen, kläm inte in andra lopp. Byt inte till trånga strumpor på ett långlopp – det är skitsvårt att få på dem.

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Träning

← Äldre inlägg