Fredriks blogg

Jag springer maraton och längre lopp.

Bislett 24 hour Indoor Challenge 2014

14 december 2014 av Fredrik

Det har gått några veckor sedan min 24-timmarsdebut. Jag hade räknat ut att 18 mil var ett rimligt mål. En bra dag skulle jag nog fixa 20 mil. Och en dålig? Det hade jag såklart inte räknat med.

Om loppet

Bislett 24 hour Indoor Challenge är ett 24-timmarslopp som springs inomhus i Bislett Stadions kulvertar. Det är en 546 meter lång tartanbana omgiven av vita väggar.

Den korta versionen

Loppet började bra. Efter 11 timmar fick jag problem att dricka. Efter att ha gått en stund lyckades jag komma tillbaka. Efter 15 timmar fick jag samma problem igen, men då lyckades jag inte ta mig ur det. Jag bestämde mig att gå tills jag passerat 15 mil, vilket var gränsen för att få en medalj. När det var 20 minuter kvar av loppet sprang jag en bit till och när 24 timmar hade gått hade jag fått ihop drygt 15,5 mil.

Den långa versionen

Loppet startade kl 10 en lördagsmorgon. Jag var laddad och stämningen bland löpare och funktionärer var på topp. Det flöt på riktigt bra i början och jag betade av varv efter varv. Det spelades förvånansvärt bra musik och jag kom på mig själv med att vissla och trumma i luften i takt med musiken medan jag sprang.

Efter ungefär sju timmer kom jag in i en mental svacka. Jag sprang och försökte hitta på en ursäkt till att bryta loppet. Jag försökte tänka på annat, men återkom hela tiden till de negativa tankarna. Det kändes inte kul att springa längre.

Jag berättade om mina problem för Johnny, som var där för att supporta sin flickvän. Han gav mig ett par, enligt honom, magiska energikuber. Han hade rätt. De var magiska, för kort därefter var de negativa tankarna som bortblåsta. Trots att jag hållit mig till planen hade jag inte fått i mig tillräckligt med energi.

Foto: Johnny Hällneby, Pace on Earth

Knappt 11 timmar in i loppet drabbades jag av nästa problem. Jag mådde illa och var nära att kräkas så fort jag drack något, oavsett om det var vatten, sportdryck eller läsk. Jag undvek vätska ett tag, men blev snabbt uttorkad och överhettad vilket resulterade i att jag fick växla ner till gång istället.

Jag frågade Jan-Erik, som är en rutinerad ultralöpare, om han hade något tips. Han föreslog att jag skulle prova en saltgrogg. Sannolikheten att jag skulle kräkas verkade vara större än sannolikheten att den skulle hjälpa, men eftersom det ändå fanns en chans att den skulle hjälpa, beställde jag en saltgrogg av Johnny. Jag vet inte om den hjälpte mig. Jag kräktes inte och jag mådde fortfarande illa när jag drack. Jag fortsatte att gå, men pytsade i mig vatten.

Jag gick kanske i en timme innan jag kom igång att springa igen och efter att ha ätit av maten som serverades strax därefter, så kände jag mig ganska pigg. Det var skönt att springa igen. Flera av vännerna på banan hejade på mig.

Efter 15 timmar trillade jag dit igen. Jag fick inte i mig vätska. Jag gjorde om samma procedur som tidigare. Saltgrogg, gång, vatten och slutligen energi. Den här gången kom jag inte igång med löpningen igen. Jag insåg att jag inte skulle klara mitt mål att ta mig över 18 mil. Jag bestämde mig istället för att gå ihop 15 mil, vilket var gränsen för att få en medalj, och sedan kliva av. Jag hade drygt två mil kvar.

Foto: Johnny Hällneby, Pace on Earth – Drygt 20 timmar in i loppet. Maria ser lite piggare ut än mig.

Efter närmare 21 timmar hade jag säkrat medaljen. Jag klev av banan, knölade ihop jackan till en kudde och lade mig på golvet. Jag somnade några korta stunder och uthärdade krampande ben däremellan.

När det var en timme kvar ställde jag mig vid banan för att heja fram alla löpare – inte minst Diana, som hade gett massvis av positiv energi under loppet. När Diana passerade drog hon med mig på ett varv. Vilken ära! Jag följde henne i bara strumplästen. (Folk trodde nog att jag blivit galen, men det bjöd jag på.)

Stämningen runt banan var fantastisk den sista timmen och när det var 20 minuter kvar drog jag på mig löparskorna och sprang. Jag sprang lika snabbt som jag gjorde de första varven, nästan ett dygn tidigare. Det var en otroligt skön avslutning på loppet. När 24 timmar hade gått hade jag avverkat 15,5 mil eller 155229 meter för att vara exakt.

Jag är väldigt revanschsugen och har redan skrivit in Bislett 24-timmars i planen för 2015.

medalj

Skriv en kommentar | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

Skriv en kommentar

Required fields are marked *