Fredriks blogg

Jag springer maraton och längre lopp.

Bislett International Indoor Endurance Festival 2016

05 december 2016 av Fredrik

Det har nu gått två veckor sedan 24-timmarsloppet i Bislett stadion i Oslo. Ett lopp där man springer runt runt på en inomhusbana under ett dygn för att se hur långt man kommer. Den här typen av lopp kallas för tidslopp i ultrasammanhang och galenskap i andra sammanhang.

Mitt mål att nå 20 mil kändes inte alls omöjligt. I fjol nådde jag 18,4 mil, trots en del problem. Självklart skulle det uppstå problem även i år, men jag skulle tackla dem bättre. Även om jag inte hade samma träningsmängd i bagaget i år, tänkte jag att formen kanske var ganska bra ändå, i augusti hade jag ju till exempel sprungit bättre på Tierra Arctic Ultra jämfört med året innan.

Jag åkte till Oslo dagen innan loppet. Det var inget tågkaos, ingen stress för att hinna med flyget, trevlig middag tillsammans med några andra löpare, inget krångel på morgonen innan loppet och dessutom fanns det t-shirts min storlek när jag registrerade mig på stadion. I år var allting perfekt.

Det i Panduro-kartongen och den randiga frysväskan är mina grejer.

Det i Panduro-kartongen och den randiga frysväskan är mina grejer.

Kl 10 – 16: moturs

Löpningen kändes bra. Jag höll ett relativt högt tempo utan att för den delen anstränga mig. När det blev varmt, så dränkte jag en medhavd kökshandduk i kallvatten och svalkade mig med den. När tröjan började skava, så bytte jag genast till en annan. Jag var förberedd på de problem som brukar uppstå.

Drygt fyra timmar in i loppet var det som om någon drog i handbromsen. Löpningen kändes plötsligt tung och benen stumma. Mitt försök att fixa problemen genom att öka energiintaget gjorde ingen skillnad.

När det var dags att byta håll hade jag sprungit 58 km.

Kl 16 – 22: medurs

De negativa tankarna lät inte vänta på sig. “Jag kommer inte att nå mitt mål. Jag kommer inte att komma längre än i fjol. Varför ska jag fortsätta? Jag kan lika gärna bryta.” Jag bestämde mig för att inte fundera mer på det förrän tolv timmar gått. Även om det gick tungt, så hade det ju inte gått jättedåligt. Ännu fanns det en chans. Jag började varva löpningen med en del gång. Låren hade börjat skava, så jag smorde in dem med sportslick. (En salva som motverkar skavsår.)

Det var dags att byta håll igen. Under det andra sextimmarsblocket fick jag ihop 42 km.

Foto: Olav Engen för kondis.no

Foto: Olav Engen för kondis.no

Kl 22 – 04: moturs

Var det efter tolv timmar, eller klockan tolv jag fick bryta? Jag var inte säker. Det gick fortfarande tungt och jag fick problem med motivationen. Det började bli svårt att få i mig energi också. Det händer alltid när jag springer på Bislett, så i år hade jag tagit med mig alternativ till sportdryck och gels – inget gick ner. Dessutom började låren bli såriga, så jag fick plockade fram de stora plåstrena på 10 x 8 cm. De fäste knappt på grund av sportslicken, men det löste jag med tejp.

Framåt natten var det mer gång än löpning och det var till och med jobbigt att gå. När klockan passerat tre så var tårarna nära. Jag var frustrerad, arg och besviken – allt på samma gång. “Nu ger jag upp”, tänkte jag. Inga protester. Jag gick och drog på mig min täckjacka och lade mig ner på golvet. Jag somnade nästan på en gång. Efter att ha sovit 20-30 minuter vaknade jag med kramp i benen och jag frös så att jag hackade tänder.

Under det här sextimmarsblocket blev det bara 25 km.

Kl 04 – 10: medurs

“Är du lite ynklig nu?”, frågade Lotta, som kom för att kolla till mig där på golvet. Hon sprang inte själv i år, utan var på Bislett för att supporta löpare. Ja, visst var jag ynklig. Hon såg till att jag fick i mig lite kaffe och en nygräddad våffla. Det var precis vad jag behövde för att få upp värmen igen. Jag gick och satte mig vid mitt bord och kollade på löparna som sprang förbi. Beslutet att bryta kändes fortfarande okej.

Medan jag satt där började jag frysa igen. Jag tänkte att jag borde duscha och ta på mig varma kläder. Hur skulle det gå till? Det kändes alldeles för jobbigt. Istället överraskade hjärnan mig med en oväntad idé – jag skulle kunna gå ett par varv för att få upp värmen. Inga protester.

Efter ett par varv kände jag att benen var redo att springa lite till. Jag tog av mig jackan och började springa. Fantastiskt – det funkade! Jag var tvungen att gå emellanåt, men det var skönt att vara i gång igen. Jag bestämde mig för att skrapa ihop 15 mil, så att jag fick medalj i alla fall.

Den sista timmen på Bislett är magisk. Stämningen byggs upp av speakern, funktionärerna, support och de åskådare som letar sig ner till kulverten på morgonen. Känslan av att loppet snart är över verkar ge nya krafter till alla löpare. ”När det är 35 minuter kvar startar den traditionella Bislett-spurten” upprepade speakern, Stig Andy, i högtalarsystemet. Jag tjuvstartade. När det var 40 minuter kvar höjde jag tempot något och sedan ökade jag det successivt. Eftersom det gick ganska långsamt innan, kändes det som om jag flög fram. ”Ten, nine, eight, seven, six, five, four, three, two, one, stop!”

Under det sista blocket fick jag ihop 36 km, varav 10 km den sista timmen. Totalt når jag 161 km under 24 timmar.

Sitter och väntar på att de ska komma med mäthjulet.

Sitter och väntar på att de ska komma med mäthjulet.

Tankar om loppet

Det är svårt att veta varför det gick som det gick. Det kan ha varit värmen i kulverten. Den var det flera som gnällde över. Det skulle också kunna bero på långvarig stress, vilket har haft negativ påverkan på träningen och under året och säkerligen prestationsförmågan också. Möjligen påverkade de sönderskavda låren mitt löpsteg också. (Jag borde haft korta tights istället.)

Nästa år springer jag Kullamannen 100 miles i november, så då blir det inget besök på Bislett, men jag har börjat kolla efter andra 24-timmarslopp. Än har jag inte gett upp tron om jag ska klara 20 mil.

Som vanligt är det kul att träffa alla ultravänner. Ni är fantastiska. Tack för all pepp!

2 kommentarer | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

Comments (2)

  1. Bra jobbat!

Skriv en kommentar

Required fields are marked *