Fredriks blogg

Jag springer maraton och längre lopp.

Category Archives for: Tävling

Bislett International Indoor Endurance Festival 2015

24 november 2015 av Fredrik

Jag hade visserligen tränat bra de senaste månaderna, men efter en sommar och höst då loppen inte riktigt gått som planerat, kände jag mig både osäker på var jag låg formmässigt och om jag hade den mentala styrka som krävs för att ta sig igenom ett dygns löpning. När jag ställde mig på startlinjen till Bislett 24-timmars i fredags var målet inte bara att klara de 180 – 200 km jag siktat på i fjol, utan kanske viktigare, att vända en negativ trend.

I vanlig ordning öppnade jag i ett tempo som var högre än det jag tänkt mig, men eftersom jag tyckte det kändes bra, så fortsatte jag bara. (Jag har egentligen ingen aning om vilket tempo jag borde hålla.)

Sprang varv på varv, timme efter timme. Fick i mig salt, energi och vatten. Då och då slank jag in på toaletten för att kyla ner mig med kallvatten, vilket var väldigt skönt. Allt kändes jättebra och under de första tolv timmarna snurrade jag ihop drygt 110 km. Skulle jag rent av fixa 200 km, vilket var lite utav ett drömmål!?

Bara kvarten senare fick jag bekymmer. Jag stoppade i mig en Clif Shot Block (en godisliknande energikub) och var nära att kräkas. Samma sak hände när jag försökte få i mig sportdryck, läsk och banan. Jag mådde illa några timmar och kände hur min energi började tryta. Det enda jag fick i mig var clementinklyftor, chips och vatten i små doser.

Jag tvingades jag växla löpningen mot gång. Jag orkade bara springa korta bitar. Jag lade mig till och med och vilade en kvart. Jag kände mig frustrerad. Jag hade hamnat i ungefär samma situation som i fjol. Varför händer detta just på Bislett?

Reima, funktionär och rutinerad ultralöpare, gav mig rådet att fortsätta dricka vatten och gå en stund, och sedan testa igen. Jag gjorde som han sa och efter ett tag lyckades jag faktiskt få i mig alkoholfri öl, utspädd sportdryck och läsk. Och vips så sprang jag igen. Visserligen med inslag av gång, men varvräknaren tickade på lite snabbare igen.

bislett-selfie

Jag insåg att om jag kunde hålla samma tempo i ett par timmar till, så skulle jag fixa mitt 180 km-mål. Det var bara att köra på med andra ord.

Precis som förra året (och antagligen varje år) så höjdes energinivån i kulverten avsevärt den sista timmen och ju närmare slutet av loppen vi kom, desto högre blev den. Jag vet inte om det var för att publik strömmade in, speakern jagade på oss och musiken blev intensivare, men det var som om alla fantastiska medlöpare bestämt sig för att pressa ur vartenda litet uns av energi ur kropparna innan loppet var över.

När slutsignalen ljöd i högtalarna sjönk jag ner mot väggen. Jag var tårögd. Vilket lopp det blev. Trots problemen jag haft, så kände jag mig riktigt nöjd. Det visade sig att jag nådde drygt 183,8 km vilket ledde till en 12:e plats i herrklassen och en 16:e totalt.

Fredrik Norlin efter Bislett 24-timmars

Titta vad glad man blir av att springa 24 timmar i en kulvert 😉

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

Följ mig på Bislett 24-timmars

19 november 2015 av Fredrik

Snart är det dags. Från fredag kl 10 – lördag kl 10 kommer jag att springa runt i Bislett Stadions kulvert. Målet är detsamma som i fjol, 180 – 200 km.

I år finns det tyvärr ingen strömmande video från loppet, men resultatet kommer att uppdateras kontinuerligt på den här adressen:
https://topptid.no/results/dashboard/1196

Vill man skicka en hälsning som läses upp av speakern, så kan man göra det via bislett24t@gmail.com. Ange att jag springer 24-timmars.

Bislett

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: ,

Anmäld till TEC 200 miles 2016

05 september 2015 av Fredrik

Det senaste året har jag lockats av tanken att springa längre än jag hittills gjort, det vill säga längre än 100 miles (ca 161 km). Riktigt hur långt var jag inte på det klara med. 200 – 250 km kanske. Det är kanske dit min bekvämlighetszon räcker.

Anmälan till Täby Extreme Challenge (TEC) öppnade idag och jag anmälde mig till 200 miles (322 km). Det känns läskigt.

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , ,

Anmäld till The Gax 100 miles 2015

27 juni 2015 av Fredrik

Just nu pågår High Coast Ultra och det blev ju tyvärr en DNS för min del. Lyckligtvis fanns det några startplatser kvar till The Gax nästa helg, så jag bestämde mig för att springa det loppet i år igen. Jag tänker inte nöja mig med det, utan siktar på att genomföra hela The Swedish 100 Mile Challenge igen.

Gax var min favorit bland loppen i The Swedish 100 Mile Challenge och förra årets äventyr kan man läsa om i inlägget The Gax 100 miles 2014.

2 kommentarer | Kategorier: Allmänt, Tävling, Uncategorized | Taggar: , , ,

Inför Aktivera Hoforsloppet 2015

27 juni 2015 av Fredrik

När en arrangör hör av sig och erbjuder mig att springa 55 km på ett 44 km långt lopp, då kan jag ju inte nej. Det är ett litet motionslopp i grannkommunen Hofors, som går av stapeln 6 september – två veckor innan Black River Run.

Jag ställde även upp på en intervju för deras webbplats:
Intervju med ultralöparen Fredrik inför Aktivera Hoforsloppet 2015

Löpning i Kungsberget.

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , ,

Stockholm Marathon 2015

05 juni 2015 av Fredrik

Förra veckan började jag skriva ett inlägg om varför jag inte ville springa Stockholm Marthon i år och om att jag förra året slog mitt personbästa på distansen med närmare fem minuter utan att ens nämna loppet i bloggen. Inlägget blev inte klart, så jag sparade texten för att fortsätta dagen därpå.

Jag skrev inte ett ord till. Efter att sett flera bekanta twittra om hur de laddade inför loppet så väcktes lusten att springa det igen, och när jag på torsdagen blev erbjuden att överta en kompis startplats så tog det inte lång tid att bestämma sig – jag kunde ju inte tacka nej till en spontanmara.

Två dagar senare var det dags. Till skillnad mot tidigare år så hade jag inga ambitioner att ta nytt personbästa. Mitt fokus låg istället på att springa med ett jämnt och kontrollerat tempo genom hela loppet, vilket jag lyckades ganska bra med. Jag passerade mållinjen ett par minuter under den tid jag räknat med. Trots att det bjöds på en hel del vind och regn, så hade jag en trevlig upplevelse.

Medalj från Stockholm Marathon 2015

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar:

Ultra Trail Barcelona 2015

03 maj 2015 av Fredrik

Förra helgen var jag i Spanien och sprang Ultra Trail Barcelona, en bergsultra med start och mål i den lilla staden Begues några mil utanför Barcelona. Jag var anmäld till den längsta distansen, som var 100 km och hade en total stigning på 4500 höjdmeter.

Dagen innan loppet

På fredagseftermiddagen landade jag och min fru på flygplatsen utanför Barcelona. Eftersom det inte fanns något hotell i Begues och knappt gick att ta sig dit med kollektivtrafik, så hade jag ordnat en hyrbil. Nummerlappen skulle hämtas ut samma kväll, så planen var att först checka in på hotellet, sedan äta middag och åka och hämta nummerlappen.

På grund av en tidsödande felkörning så skippade vi middagen och åkte till Begues för att hämta ut nummerlappen innan det blev för sent. När jag kom ut från tävlingsexpeditionen upptäckte jag att jag inte fått något att fästa nummerlappen med. Jag gick in och frågade efter säkerhetsnålar och hänvisades till tjejen som kunde engelska. Hon svarade “Mañana. Six o’ clock”. Jag misstänkte att det nog var svaret på en annan fråga än min, men det skulle ordna sig ändå, jag var ganska säker på att jag hade säkerhetsnålar från andra lopp i min necessär.

Vi hittade en bar i Begues som serverade hamburgare. Det var en ynklig liten sak som utan problem fick plats bredvid flygplansmackan som jag stoppat i magen vid lunch. Det var verkligen ingen optimal uppladdning. Jag kände mig irriterad över att det blev så stressigt och att jag knappt ätit något – vi borde ha åkt ner en dag tidigare.

När vi var på väg tillbaka till bilen snurrade det plötsligt till i huvudet och jag var tvungen att hålla i mig för att inte falla ihop. Blodtrycksfall. Jag vet inte riktigt vad som orsakat det. Kanske stressen, eller bristen på mat. Det gick över på några minuter och jag kunde köra tillbaka till hotellet för att förbereda kläder och utrustning. Jag hoppades att detta inte skulle drabba mig under loppet.

Tävlingsdagen

Jag klev upp 4:30 på lördagen och kände mig ganska utvilad trots att det inte blev mer än fyra timmars sömn. Gjorde mig i ordning på en timme. Allt flöt på enligt plan, bortsett från att jag blev tvungen att använda fingrarna till att bre smör på mina mackor.

När jag kom ut till bilen och skulle köra iväg så blev det jobbigt. Det stod bilar parkerade så tätt intill min att jag knappt höll på att komma ut från parkeringen. Skulle jag missa loppet på grund av detta!? Jag körde fram och tillbaka och trixade i säkert fem minuter innan jag till slut lyckades lämna min parkeringsruta. Som tur var det knappt någon trafik på vägen till Begues och det var inga problem att hitta en parkeringsplats. Jag kunde till och med sitta i bilen och ägna mig åt avslappning en stund innan jag gick iväg till startområdet.

Start och mål ägde rum på ett litet torg i Begues. Innan man fick komma in i det inhägnade startområdet var det inspektion av den obligatoriska utrustningen. Det blev oreda i min annars så omsorgsfullt packade ryggsäck. Jag ville egentligen riva ur allt och packa om den, men det fanns ingen bra plats att göra det på.

Foto: Bilden är lånad från Ultra Trail Barcelonas facebook-sida

Loppet

Loppet startade klockan 7:00 på morgonen. Det var fortfarande skumt ute. Även om jag för en gångs skull inledde i ett bra ultratempo, så tog det inte lång tid att lämna torget och den lilla staden bakom sig. Efter bara en kilometer bar det av uppför i bergen. Till en början sprang vi på en grusväg, men snart vek vi av på mindre stigar som tog oss uppför och sedan nerför igen. Så höll det på – upp och ner – hela tiden. Det var jättefint i bergen och soluppgången gjorde inte upplevelsen sämre.

Ungefär två mil in i loppet snubblade jag och föll framåt i en nedförsbacke. Innan jag slog i backen hann jag tänka flera tankar på hur illa det kunde gå. Lyckligtvis klarade jag mig rätt bra – ena knät blödde lite och jag fick några skrubbsår, men det var inget som gjorde ont. Jag svor lite (på engelska, så att jag skulle göra mig förstådd) och sprang vidare.

Efter tre mil i bergen närmade man sig havet. Det var en storslagen syn. (Mycket bättre än på bilden nedan.) Stigen slingrade sig ner för det branta berget och snart kom man till en sandstrand där en av kontrollerna var belägen. Sedan bar det av upp i bergen igen och förbi både vingårdar bondgårdar. Vid det här laget började det bli väldigt varmt.

Vid kontrollen efter 46 km erbjöds massage. Det var lockande, men eftersom jag inte kände något större behov av det så tänkte jag att det kunde göra mer skada än nytta. Jag fyllde mina flaskor. Nu tog jag bara sportdryck i den ena, i den andra tog jag vatten så att jag kunde ge mig själv en dusch när jag behövde svalka. Jag åt mycket frukt också, mest apelsiner. Medan jag stod och mumsade fick jag syn på ett bekant ansikte – Janne, som också sprungit flera 100 miles-lopp det senaste året.

Vi sprang tillsammans och småpratade om löpning och om jobb och distansräknaren tickade på utan att jag tänka så mycket på det. Vid en kontroll gjorde vi ett lite längre stopp för att äta lite mat – jag kände mig egentligen inte hungrig, men eftersom jag ätit så lite dagen innan åt jag ändå.

Efter ca 70 km var vi tillbaka i Begues. Folket på gatorna jublade när vi kom springandes. Animo! Vamos! Vi sprang rakt mot målet, men bara någon meter framför mållinjen vek vi av åt höger genom en öppning i inhägnaden – eftersom vi sprang den längsta distansen hade vi en runda på 30 km kvar. Vid kontrollen i Begues tog jag hand om ett skavsår på hälen som hade irriterat mig de senaste kilometerna. (Janne hade varit förståndig och tagit med sig plåster och tejp i sin drop bag. Jag hade inget alls.)

De sista 30 km skulle vara de jobbigaste. Jag hade intalat mig att de även skulle vara de roligaste och att loppet fram till 70 km bara var en transportsträcka. Nu skulle det bjudas på högre stigningar och mer teknisk terräng. Precis så blev det.

Först blev det stenigare, sedan snårigare och till sist även brantare. Vissa partier gick långsamt fastän det gick nerför – det var stenar som rullade under fötterna och rötter som man kunde snubbla på.

Backarna tog på krafterna och det var ganska tydligt att de är min svaga sida. (Men det ska det bli ändring på.) Hade jag inte haft sällskap så skulle den sista biten antagligen gått mycket långsammare.

Vi hade insett att vi inte skulle komma i mål innan det blev mörkt och innan det var dags för den sista stigningen åkte pannlamporna på. Den stigningen var både den längsta och brantaste under hela loppet och mina trötta muskler fick verkligen slita få mig upp till toppen. Den följande utförslöpan var inte heller att leka med. Jag hade fått blåsor under båda fötterna och eftersom fötterna gled i skorna i nedförsbacken, så gjorde varje steg ont.

Till sist var vi nere på gatorna i Begues igen. En skylt skvallrade om att det bara var en kilometer kvar. Jag gav allt jag hade nu. Det var inte lika mycket folk på gatorna i Begues som tidigare, men de som var där hejade fram oss den sista biten. Jag älskade jublet för en gångs skull. Jag kände att jag hade förtjänat det. Jag passerade mållinjen på tiden 15:32:58.

Näringsintag

Jag körde med sportdryck från Tailwind under loppet. I ryggan hade jag med mig portionspåsar som jag kunde blanda vid kontrollerna. Jag kompletterade även med Clif shot blocks. Förutom en pastasallad, åt jag mest apelsiner och äpplen och drack vatten och cola vid kontrollerna. I början av loppet tog jag en salttablett var 45:e minut, men sedan blev det mer sällan. Jag provade även tabletter med grenade aminosyror, BCAA, under loppet – svårt att veta om det gav någon effekt, men det är nog inte helt fel.

Loppets banprofil och de olika kontrollerna.

Efter loppet

Dagarna efter loppet turistade vi i Barcelona. Mina lårmuskler gillade inte riktigt trapporna i tunnelbanan, men det gick. Underbar stad, åker gärna dit fler gånger både för att turista och springa UTBCN igen.

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

Borlänge 6-timmars 2015

02 april 2015 av Fredrik

I lördags var jag till Borlänge för att springa Loxodonta Borlänge Ultra. Det var strålande solsken och enligt väderprognosen skulle temperaturen stiga från +4°c till +8°c under loppet. Underbart! Men hur skulle jag klä mig? Jag kom ombytt till loppet, men bara några minuter innan starten bestämde jag mig som tur var för att byta till en svalare tröja.

Vi var närmare 140 löpare som stod uppställda bakom startlinjen när startskottet avfyrades. Vi började beta av varv efter varv och det dröjde inte länge förrän vi var utspridda längs hela den 2 km långa banan. Inledningsvis kändes det riktigt bra. Jag hade gissat att jag skulle nå kring 63 km. Hade jag missbedömt formen? Skulle jag kunna slå de 66 km jag lyckades få ihop i Skövde i fjol?

Borlänge Ultra 6h 2015

Foto: Borlänge Löparklubb

En och en halv timme in i loppet började jag må illa och kände mig yr. Det gick tungt. Jag hade fått i mig sportdryck, salt och ätit, så den enda anledningen jag kunde tänka mig var de senaste veckornas stress och jobb in på småtimmarna. Det bubblade upp tankar om att bryta loppet. Medan jag funderade över situationen dök en annan tanke upp – “Vad bra, nu kan jag träna på att hantera negativa tankar.” I efterhand inser jag att den tanken gjorde det väldigt svårt att bryta.

Efter tre timmar hade illamåendet gått över. Jag hade även klarat av en ond häl och en salttablett som fastnat i strupen. Däremot kändes det fortfarande tungt. Jag jobbade med delmål för att klara den mentala biten. Först skulle jag klara maratondistansen (vilket jag gjorde på blygsamma 3:49:06), sedan hägrade 50 km och sedan var det ju lite drygt en timme kvar bara – som ett vanligt träningspass ungefär.

Den sista halvtimmen ökade jag tempot successivt. Jag skulle kanske fixa 63 km om jag gav allt den sista biten. De sista minuterna var ohyggliga. (Fastän jag sprang så snabbt jag kunde, så var det långsammare än i början av loppet då jag höll igen för att spara på krafterna.) Pang! Startpistolen avfyrades för att markera att loppet var över och att vi skulle stanna och vänta tills man mätt hur långt vi kommit på det sista varvet.

Jag nådde nästan ända fram. Jag sprang 62,85 km vilket räckte till en 15:e plats i herrklassen och en 18:e totalt. Jag känner mig nöjd med det, med tanke på att jag fick kämpa mer än jag räknat med.

Lämnade Borlänge med både tjusig medalj och solbränna.

 

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →