Fredriks blogg

Jag springer maraton och längre lopp.

Stockholm Marathon 2015

05 juni 2015 av Fredrik

Förra veckan började jag skriva ett inlägg om varför jag inte ville springa Stockholm Marthon i år och om att jag förra året slog mitt personbästa på distansen med närmare fem minuter utan att ens nämna loppet i bloggen. Inlägget blev inte klart, så jag sparade texten för att fortsätta dagen därpå.

Jag skrev inte ett ord till. Efter att sett flera bekanta twittra om hur de laddade inför loppet så väcktes lusten att springa det igen, och när jag på torsdagen blev erbjuden att överta en kompis startplats så tog det inte lång tid att bestämma sig – jag kunde ju inte tacka nej till en spontanmara.

Två dagar senare var det dags. Till skillnad mot tidigare år så hade jag inga ambitioner att ta nytt personbästa. Mitt fokus låg istället på att springa med ett jämnt och kontrollerat tempo genom hela loppet, vilket jag lyckades ganska bra med. Jag passerade mållinjen ett par minuter under den tid jag räknat med. Trots att det bjöds på en hel del vind och regn, så hade jag en trevlig upplevelse.

Medalj från Stockholm Marathon 2015

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar:

Ultra Trail Barcelona 2015

03 maj 2015 av Fredrik

Förra helgen var jag i Spanien och sprang Ultra Trail Barcelona, en bergsultra med start och mål i den lilla staden Begues några mil utanför Barcelona. Jag var anmäld till den längsta distansen, som var 100 km och hade en total stigning på 4500 höjdmeter.

Dagen innan loppet

På fredagseftermiddagen landade jag och min fru på flygplatsen utanför Barcelona. Eftersom det inte fanns något hotell i Begues och knappt gick att ta sig dit med kollektivtrafik, så hade jag ordnat en hyrbil. Nummerlappen skulle hämtas ut samma kväll, så planen var att först checka in på hotellet, sedan äta middag och åka och hämta nummerlappen.

På grund av en tidsödande felkörning så skippade vi middagen och åkte till Begues för att hämta ut nummerlappen innan det blev för sent. När jag kom ut från tävlingsexpeditionen upptäckte jag att jag inte fått något att fästa nummerlappen med. Jag gick in och frågade efter säkerhetsnålar och hänvisades till tjejen som kunde engelska. Hon svarade “Mañana. Six o’ clock”. Jag misstänkte att det nog var svaret på en annan fråga än min, men det skulle ordna sig ändå, jag var ganska säker på att jag hade säkerhetsnålar från andra lopp i min necessär.

Vi hittade en bar i Begues som serverade hamburgare. Det var en ynklig liten sak som utan problem fick plats bredvid flygplansmackan som jag stoppat i magen vid lunch. Det var verkligen ingen optimal uppladdning. Jag kände mig irriterad över att det blev så stressigt och att jag knappt ätit något – vi borde ha åkt ner en dag tidigare.

När vi var på väg tillbaka till bilen snurrade det plötsligt till i huvudet och jag var tvungen att hålla i mig för att inte falla ihop. Blodtrycksfall. Jag vet inte riktigt vad som orsakat det. Kanske stressen, eller bristen på mat. Det gick över på några minuter och jag kunde köra tillbaka till hotellet för att förbereda kläder och utrustning. Jag hoppades att detta inte skulle drabba mig under loppet.

Tävlingsdagen

Jag klev upp 4:30 på lördagen och kände mig ganska utvilad trots att det inte blev mer än fyra timmars sömn. Gjorde mig i ordning på en timme. Allt flöt på enligt plan, bortsett från att jag blev tvungen att använda fingrarna till att bre smör på mina mackor.

När jag kom ut till bilen och skulle köra iväg så blev det jobbigt. Det stod bilar parkerade så tätt intill min att jag knappt höll på att komma ut från parkeringen. Skulle jag missa loppet på grund av detta!? Jag körde fram och tillbaka och trixade i säkert fem minuter innan jag till slut lyckades lämna min parkeringsruta. Som tur var det knappt någon trafik på vägen till Begues och det var inga problem att hitta en parkeringsplats. Jag kunde till och med sitta i bilen och ägna mig åt avslappning en stund innan jag gick iväg till startområdet.

Start och mål ägde rum på ett litet torg i Begues. Innan man fick komma in i det inhägnade startområdet var det inspektion av den obligatoriska utrustningen. Det blev oreda i min annars så omsorgsfullt packade ryggsäck. Jag ville egentligen riva ur allt och packa om den, men det fanns ingen bra plats att göra det på.

Foto: Bilden är lånad från Ultra Trail Barcelonas facebook-sida

Loppet

Loppet startade klockan 7:00 på morgonen. Det var fortfarande skumt ute. Även om jag för en gångs skull inledde i ett bra ultratempo, så tog det inte lång tid att lämna torget och den lilla staden bakom sig. Efter bara en kilometer bar det av uppför i bergen. Till en början sprang vi på en grusväg, men snart vek vi av på mindre stigar som tog oss uppför och sedan nerför igen. Så höll det på – upp och ner – hela tiden. Det var jättefint i bergen och soluppgången gjorde inte upplevelsen sämre.

Ungefär två mil in i loppet snubblade jag och föll framåt i en nedförsbacke. Innan jag slog i backen hann jag tänka flera tankar på hur illa det kunde gå. Lyckligtvis klarade jag mig rätt bra – ena knät blödde lite och jag fick några skrubbsår, men det var inget som gjorde ont. Jag svor lite (på engelska, så att jag skulle göra mig förstådd) och sprang vidare.

Efter tre mil i bergen närmade man sig havet. Det var en storslagen syn. (Mycket bättre än på bilden nedan.) Stigen slingrade sig ner för det branta berget och snart kom man till en sandstrand där en av kontrollerna var belägen. Sedan bar det av upp i bergen igen och förbi både vingårdar bondgårdar. Vid det här laget började det bli väldigt varmt.

Vid kontrollen efter 46 km erbjöds massage. Det var lockande, men eftersom jag inte kände något större behov av det så tänkte jag att det kunde göra mer skada än nytta. Jag fyllde mina flaskor. Nu tog jag bara sportdryck i den ena, i den andra tog jag vatten så att jag kunde ge mig själv en dusch när jag behövde svalka. Jag åt mycket frukt också, mest apelsiner. Medan jag stod och mumsade fick jag syn på ett bekant ansikte – Janne, som också sprungit flera 100 miles-lopp det senaste året.

Vi sprang tillsammans och småpratade om löpning och om jobb och distansräknaren tickade på utan att jag tänka så mycket på det. Vid en kontroll gjorde vi ett lite längre stopp för att äta lite mat – jag kände mig egentligen inte hungrig, men eftersom jag ätit så lite dagen innan åt jag ändå.

Efter ca 70 km var vi tillbaka i Begues. Folket på gatorna jublade när vi kom springandes. Animo! Vamos! Vi sprang rakt mot målet, men bara någon meter framför mållinjen vek vi av åt höger genom en öppning i inhägnaden – eftersom vi sprang den längsta distansen hade vi en runda på 30 km kvar. Vid kontrollen i Begues tog jag hand om ett skavsår på hälen som hade irriterat mig de senaste kilometerna. (Janne hade varit förståndig och tagit med sig plåster och tejp i sin drop bag. Jag hade inget alls.)

De sista 30 km skulle vara de jobbigaste. Jag hade intalat mig att de även skulle vara de roligaste och att loppet fram till 70 km bara var en transportsträcka. Nu skulle det bjudas på högre stigningar och mer teknisk terräng. Precis så blev det.

Först blev det stenigare, sedan snårigare och till sist även brantare. Vissa partier gick långsamt fastän det gick nerför – det var stenar som rullade under fötterna och rötter som man kunde snubbla på.

Backarna tog på krafterna och det var ganska tydligt att de är min svaga sida. (Men det ska det bli ändring på.) Hade jag inte haft sällskap så skulle den sista biten antagligen gått mycket långsammare.

Vi hade insett att vi inte skulle komma i mål innan det blev mörkt och innan det var dags för den sista stigningen åkte pannlamporna på. Den stigningen var både den längsta och brantaste under hela loppet och mina trötta muskler fick verkligen slita få mig upp till toppen. Den följande utförslöpan var inte heller att leka med. Jag hade fått blåsor under båda fötterna och eftersom fötterna gled i skorna i nedförsbacken, så gjorde varje steg ont.

Till sist var vi nere på gatorna i Begues igen. En skylt skvallrade om att det bara var en kilometer kvar. Jag gav allt jag hade nu. Det var inte lika mycket folk på gatorna i Begues som tidigare, men de som var där hejade fram oss den sista biten. Jag älskade jublet för en gångs skull. Jag kände att jag hade förtjänat det. Jag passerade mållinjen på tiden 15:32:58.

Näringsintag

Jag körde med sportdryck från Tailwind under loppet. I ryggan hade jag med mig portionspåsar som jag kunde blanda vid kontrollerna. Jag kompletterade även med Clif shot blocks. Förutom en pastasallad, åt jag mest apelsiner och äpplen och drack vatten och cola vid kontrollerna. I början av loppet tog jag en salttablett var 45:e minut, men sedan blev det mer sällan. Jag provade även tabletter med grenade aminosyror, BCAA, under loppet – svårt att veta om det gav någon effekt, men det är nog inte helt fel.

Loppets banprofil och de olika kontrollerna.

Efter loppet

Dagarna efter loppet turistade vi i Barcelona. Mina lårmuskler gillade inte riktigt trapporna i tunnelbanan, men det gick. Underbar stad, åker gärna dit fler gånger både för att turista och springa UTBCN igen.

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

Det blir revansch på Bislett 24-timmars i år

29 april 2015 av Fredrik

Förra besöket på Bislett Stadion blev ju lite av en besvikelse – problem att få i mig vätska ledde till att jag inte kom i närheten av det mål jag hade siktat på. (Mer om det går att läsa i inlägget Bislett 24 hour Indoor Challenge 2014.) Efter loppet kände jag mig väldigt revanschsugen, så när anmälan för 2015 års upplaga öppnades igår, var jag en av de första att anmäla mig. Det kommer att bli otroligt kul att nöta tartan i tunnlarna igen!

Kommentera | Kategorier: Allmänt | Taggar: ,

Borlänge 6-timmars 2015

02 april 2015 av Fredrik

I lördags var jag till Borlänge för att springa Loxodonta Borlänge Ultra. Det var strålande solsken och enligt väderprognosen skulle temperaturen stiga från +4°c till +8°c under loppet. Underbart! Men hur skulle jag klä mig? Jag kom ombytt till loppet, men bara några minuter innan starten bestämde jag mig som tur var för att byta till en svalare tröja.

Vi var närmare 140 löpare som stod uppställda bakom startlinjen när startskottet avfyrades. Vi började beta av varv efter varv och det dröjde inte länge förrän vi var utspridda längs hela den 2 km långa banan. Inledningsvis kändes det riktigt bra. Jag hade gissat att jag skulle nå kring 63 km. Hade jag missbedömt formen? Skulle jag kunna slå de 66 km jag lyckades få ihop i Skövde i fjol?

Borlänge Ultra 6h 2015

Foto: Borlänge Löparklubb

En och en halv timme in i loppet började jag må illa och kände mig yr. Det gick tungt. Jag hade fått i mig sportdryck, salt och ätit, så den enda anledningen jag kunde tänka mig var de senaste veckornas stress och jobb in på småtimmarna. Det bubblade upp tankar om att bryta loppet. Medan jag funderade över situationen dök en annan tanke upp – “Vad bra, nu kan jag träna på att hantera negativa tankar.” I efterhand inser jag att den tanken gjorde det väldigt svårt att bryta.

Efter tre timmar hade illamåendet gått över. Jag hade även klarat av en ond häl och en salttablett som fastnat i strupen. Däremot kändes det fortfarande tungt. Jag jobbade med delmål för att klara den mentala biten. Först skulle jag klara maratondistansen (vilket jag gjorde på blygsamma 3:49:06), sedan hägrade 50 km och sedan var det ju lite drygt en timme kvar bara – som ett vanligt träningspass ungefär.

Den sista halvtimmen ökade jag tempot successivt. Jag skulle kanske fixa 63 km om jag gav allt den sista biten. De sista minuterna var ohyggliga. (Fastän jag sprang så snabbt jag kunde, så var det långsammare än i början av loppet då jag höll igen för att spara på krafterna.) Pang! Startpistolen avfyrades för att markera att loppet var över och att vi skulle stanna och vänta tills man mätt hur långt vi kommit på det sista varvet.

Jag nådde nästan ända fram. Jag sprang 62,85 km vilket räckte till en 15:e plats i herrklassen och en 18:e totalt. Jag känner mig nöjd med det, med tanke på att jag fick kämpa mer än jag räknat med.

Lämnade Borlänge med både tjusig medalj och solbränna.

 

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: ,

Anmäld till Borlänge 6-timmars 2015

22 mars 2015 av Fredrik

I veckan skickade jag in en anmälan till Borlänge 6-timmars, eller Loxodonta Borlänge Ultra som det egentligen heter. Redan nästa helg är det dags. Formen är inte den bästa just nu och jag har inga ambitioner att slå mitt personliga rekord på 6-timmars. Jag ser snarare loppet som ett roligt träningspass inför Ultra Trail Barcelona i slutet av april.

borlange-6h

Bild från när jag sprang loppet 2013.

 

Kommentera | Kategorier: Allmänt | Taggar: ,

Arctic Ultra 2015

06 februari 2015 av Fredrik

Strax före 20:00 förra fredagen stod jag och 31 andra löpare på Ingestrands Camping i Arvika, beredda att ta oss an Arctic Ultra 100 Miles. För några av oss handlade det inte bara om att springa de drygt 160 kilometerna, vi var där för att slutföra The Swedish 100 Mile Challenge, utmaningen som går ut på att under ett år springa fyra 100 miles-lopp – ett för varje årstid.

Jag kände mig lugn. Nöjd med att det inte skulle bli värre än ett par minusgrader och lätt snöfall (annars var det vädret som oroat mig mest inför loppet). Nöjd med träningen inför loppet. Till och med den senaste tidens stress och sömnbrist kändes avlägsen.

starten

Bilden kommer från en video på Tailwind Nutrition Sweden:s facebook-sida.

 

Starten gick och det bar iväg. Det gick lite för fort i början – som vanligt. Den här gången kan jag skylla på att min gps-klocka är trasig. Banan inleddes med ett kort terrängparti alldeles vid campingen, sedan sprang man på cykelbanor och genom villakvarter, och efter 10 km var man tillbaka där man började. Det var lite krångligt att hitta under det första varvet, men den grupp löpare jag sprang med tog sig runt utan felspringningar. Banan hade en sammanlagd stigning på ungefär 185 höjdmeter, vilket ger 2960 höjdmeter under loppet.

Vid varvningen fick man själv skriva upp vilket klockslag man passerat. På en vägg hängde en lila väggklocka som pryddes av dödskallar och stjärnor och runt om den satt lappar med våra namn. Jag föredrar automatisk tidtagning, men tyckte att det var lite charmigt.

Eftersom det inte var så kallt ute, var det inga bekymmer med klädseln egentligen, men efter fyra varv blev jag tvungen att byta om – tröjan, jackan och mössan hade blivit genomblöta av svett vilket gjorde dem kalla.

Redan på sjätte varvet började det kännas tungt. Benen var stumma. “Nu är det bara två varv kvar, sedan blir det bara kortare och kortare”, tänkte jag. (Det blir det ju så klart för varje steg man tar, men att ha sprungit halva loppet har en klar mental fördel.)

Vid någon av varvningarna behövde jag blanda ny sportdryck. Jag bokstavligen vände upp och ner på min väska innan jag insåg att jag hade glömt påsen med sportdryckspulver i stugan jag bodde i. Slarvigt, men som tur var, så bodde jag bara 100 meter bort.

Efter tio varv hade det blivit morgon och så ljust att jag inte längre behövde pannlampa. Det var skönt att få av sig den. Bara sex varv kvar! Jag räknade på hur lång tid det skulle ta, men ångrade mig genast. Med det tempo jag höll då, skulle det dröja länge. Sex varv lät mindre.

På vartenda ultralopp jag sprungit har jag upplevt en fantastisk stämning löpare emellan. Alla stöttar varandra. Arctic Ultra var inget undantag. I och med att man på vissa sträckor mötte andra löpare, så fanns det många tillfällen att heja på varandra. Mot slutet av loppet hejade jag på allt som rörde sig.

Efter att ha gått nästan ett hela det trettonde varvet kommer jag på att skorna inte är lika rörliga som de jag använt på andra ultralopp. Detta har antagligen påverkat mitt löpsteg och kanske var det därför benen stumnat så tidigt. Vid varvningen bytte jag till ett par andra skor. De var visserligen trasiga och inte lika bra dubbade, men det var värt ett försök. Det kändes genast mycket bättre i benen och det gav mig ny energi.

Under det näst sista varvet inser jag att jag borde kunna ta mig i mål på en tid under 22 timmar. Det var den tid jag räknat med innan loppet. Trots att det hade hade gått tungt länge, så hade jag chans på en tid som jag kunde känna mig nöjd med. Varvtiderna skvallrar om annat, men det kändes som om jag sprang jättefort de sista varven.

När jag kom i mål fyllde jag i 17:51 i den sista rutan på lappen med mina klockslag. Tiden blev 21:51, vilket gav en 8:e plats i herrklassen och en 10:e totalt. Jag var dessutom den andra av fyra löpare att ta sig in på The Swedish 100 Mile Challenge:s diamantlista under Arctic Ultra.

Fredrik Norlin efter Arctic Ultra

Foto: Remy Brändefalk, Arctic Ultra

 

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: , , ,

Planerar 2015

19 januari 2015 av Fredrik

Eftersom jag ännu inte lyckats klona mig själv, kommer jag även fortsättningsvis att välja ut några av alla intressanta lopp som jag vill springa. Planen för 2015 börjar ta form.

Jag har hittills anmält mig till fyra lopp i år.

  • 30 januari – Arctic Ultra – 100 miles i Arvika
  • 25 april – Ultra Trail Barcelona (UTBCN) – 100 km utanför Barcelona
  • 27 juni – High Coast Ultra –129 km från Örnsköldsvik till Högakustenbron
  • 7 augusti – Tierra Arctic Ultra – 120 km från Nikkaluokta till Abisko

Lopp som jag kommer att anmäla mig till.

  • 21 november, Bislett 24 Hour Indoor Challenge – 24-timmarslopp i Oslo

Lopp som jag funderar på att klämma in.

  • 28 mars – Loxodonta Borlänge Ultra 6H – 6-timmarslopp i Borlänge
  • 19 september – Black River Run – 100 miles i Västerås
IMG_5127

Jag kommer att köra hårt med mina fötter även i år.

 

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar:

Anmäld till Tierra Arctic Ultra 2015

18 januari 2015 av Fredrik

I onsdags var det dragning i UTMB-lotteriet. Även om jag inte hade räknat med att få en startplats i år, utan mest registrerat mig för att ha större chans nästa år, så hade jag börjat hoppats på att få stå på startlinjen i Chamonix redan nu i augusti. Så blir det inte.

Istället anmälde jag mig till Tierra Arctic Ultra – även det i augusti. Ett 120 km långt lopp på Kungsleden från Nikkaluokta till Abisko som jag var sugen på att springa redan förra året. Det kan inte bli annat än fantastiskt.

Video från en av fjolårets deltagare.

2 kommentarer | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →