Fredriks blogg

Jag springer maraton och längre lopp.

Tag Archives for: 100 miles

The Gax 100 miles 2017

23 juli 2017 av Fredrik

För ett par veckor sedan sprang jag The Gax 100 miles nere i Österlen. Det är ett av mina favoritlopp och det här var den tredje gången jag sprang det. 2014 var det kallt och regnigt, 2015 var det olidligt varmt – i år var vädret näst intill perfekt.

Innan loppet

Det har blivit en tradition att äta middag på en pizzeria nere i hamnen i Ystad tillsammans med funktionärer och löpare kvällen innan loppet. I år var vi fler än vanligt som hade samlats. Av en slump hamnade mittemot en Tomas, som visade sig vara från Sandviken precis som jag.

Efter middagen packade och märkte jag upp mina tre drop bags som skulle skickas ut till stationerna längs banan. Jag hade inte planerat så noga vad jag skulle ha i väskorna. Bortsett från några flaskor grape tonic och lite godis, så hade jag tagit med mig alla energiprodukter jag kunde hitta hemma i byrålådorna.

På morgonen blev det stressigt. Jag hade ställt alarmet på 5:30 för att kunna göra mig redo i lugn och ro, men jag somnade om och vaknade först 6:45. Jag åt frukost, gjorde mig i ordning, blandade sportdryck och skyndade iväg till St Knuts torg. Jag var lite sen till registreringen, men det var inga problem.

Starten-Magleberg (Drop bag-station, 44 km)

Starten gick klockan åtta. Min vana trogen så öppnade jag lite för fort, men efter ett par kilometer, i utkanten av Ystad, så sänkte jag tempot och såg till att hålla mig till det.

Jag sprang och fascinerades av de vidsträckta åkermarkerna som präglar stora delar av den första delen av loppet.

Åkermarker.

Efter drygt en mil började benen kännas tunga. Samtidigt började det snurra runt i huvudet och jag hade svårt att hålla en tanke. En känsla av förtvivlan smög sig på. Det var för tidigt att få bekymmer. Jag stoppade i mig extra salt och energi och hoppades att det skulle hjälpa.

Marcus, som gjorde sitt fjärde lopp i The Swedish 100 mile Challenge, kom ikapp mig och jag sprang och konverserade med honom en stund. Det hjälpte mig att återfå fokus. Efter några kilometer kändes även benen piggare igen.

I stationen i Magleberg svepte jag en flaska grape tonic och stoppade i mig flera skivor vattenmelon. Istället för att rota fram sportdryckspulvret i min drop bag så lät jag funktionärerna fylla ett par flaskor med sportdrycken som serverades där – något jag ångrade senare, eftersom jag inte gillade smaken.

Foto: Thomas Bengtsson, Snikkelbecker Media

Äter melon och får nya kartor av en ovanligt snofsig funktionär – Foto: Thomas Bengtsson, Snikkelbecker Media

Magleberg-Haväng (Drop bag-station, 80 km)

Någon kilometer efter Magleberg så var det en annan bansträckning än tidigare år. Man sprang genom Lövestad istället för över Lövestads åsar. Jag hade varit lite orolig för att det skulle vara svårt att hitta, men banan var bra markerad.

Efter Lövestad väntar bland annat hagar och bokskogar. Där träffade jag på Jörgen och vi sprang och språkade lite från och till.

Fick tillfälle att klappa både kossor och hästar längs banan.

Det var varmt på dagen, allra helst då solen tittade fram bland molnen, och då var det skönt att komma in i de skuggiga skogspartierna.

Grönt och skönt.

I Haväng var vännerna Lotta och Agneta funktionärer. Där slog jag mig ner och blev serverad både korv med bröd och vattenmelon. Jag fick höra att jag såg ordentligt solbränd ut och jag ångrade att jag låtit kepsen ligga kvar på hotellet.

Haväng-Sandhammaren (Drop bag-station, 131 km)

Efter stationen i Haväng har man halva loppet kvar. Banan ändrar karaktär och man springer längs havet på stränder och genom små samhällen.

Sandstrand.

Jag passerade visserligen några trötta löpare som jag växlade ett par ord med, men annars sprang jag den här sträckan för mig själv. Medan jag sprang kom jag att tänka på att jag inte hade något satt något tidsmål. 2014 hade jag nog varit snabbare till Haväng, men jag hade svårt att hitta under den andra halvan. Jag bestämde mig för följande mål: 1 – slå 2014 års tid, 2 – sub 24, 3 – ta mig i mål.

På stranden hade det varit bra med gaiters på fötterna för att förhindra sanden från att komma in i skorna. Jag hade inga så därför blev jag tvungen att stanna och tömma skorna ett par gånger.

Leden går även genom härliga Stenshuvud nationalpark, som bjuder på en stigning på närmare 100 meter. (Det är ingenting jämfört med loppet jag sprang på Madeira, men det höjer pulsen ett par snäpp.)

När jag kom in i Simrishamn uppenbarade sig en oas. Ett obemannat bord med chips, cola och godis. Jag hade svårt att slita mig därifrån.

VIP-bord.

I Brantevik fanns ytterligare en oas. Cecilia bjöd på pärondryck, mackor och glädje som smittade av sig.

Foto: Cecilia Olsson

Vid 23-tiden passerade de första löparna i Full Moon Race mig. (Full Moon Race är ett lopp som går samtidigt som Gax, fast bara halva sträckan.) De peppade mig när de passerade och någon gav mig en klapp på axeln.

Vid den tiden var det även dags att plocka fram pannlampan. Det hade blivit så pass mörkt att jag inte längre kunde se vägen jag sprang på.

Vid stationen i Sandhammaren bytte jag strumpor. Vänsterfoten var öm och svullen och jag hade fått en blå stortånagel och blodblåsa intill den. Lupita försåg mig med blåbärssoppa och kaffe och jag tog en näve regnblöta jordnötsringar innan jag gav mig ut på sista sträckan.

Sandhammaren-Mål (161 km)

Jag sprang felfritt genom kohagen där man knappt ser markeringarna nattetid och den steniga stranden innan Kåseberga var jobbig som vanligt.

Framme vid Kåseberga kom en lös hund springande emot mig och morrade och skällde. Ögonen lyste gulröda i skenet från min pannlampa. Jag kunde inte avgöra om det var en labrador eller dobermann och det gjorde detsamma, den såg hotfull ut. Jag hörde hur hundens matte gjorde något tafatt försök att locka till sig hunden, men den verkade inte bry sig. Då såg jag att jag skulle upp för en trappa till höger och behövde därför aldrig passera hunden.

Vid Ales stenar blev jag omsprungen av både Full Moon Race- och Gax-löpare. Jag gjorde ett försök att hänga med i deras tempo, men benen var för trötta. Avståndet till dem växte medan jag gick uppför och sprang nerför kullarna.

Ales stenar by night.

Det var skönt att komma ut på asfalten igen. Det är inget favoritunderlag i vanliga fall, men nu var det lättsprunget.

Jag kollade klockan flera gånger medan jag sprang och försökte uppskatta när jag skulle vara i mål. Skulle jag slå tiden från 2014? Jag var inte riktigt säker på vilken tid jag skulle slå, men det var 22 timmar och 30 någonting minuter.

Klockan var drygt sex på morgonen när jag var framme på St Knuts torg i Ystad igen. Jag hade tagit mig runt på 22 timmar och 4 minuter vilket är nästan en halvtimme snabbare än jag sprungit loppet tidigare. Ett resultat jag kan känna mig nöjd med. Jag vet att jag kan springa snabbare, men det får jag göra en annan gång.

Tankar efter loppet

I år var det fler bilar som körde runt och supportade löpare än tidigare år då jag sprungit loppet. Jag vet inte om det beror på att att antalet deltagare ökat, eller om jakten på ett bra resultat ökat. Även om reglerna tillåter egen support längs banan, så känns det lite märkligt när man ser löpare springa med minimal packning och bli servade mellan stationerna när man själv inte har samma förutsättningar.

Loppet är fortfarande en favorit och jag är tacksam att Urban, Janne och alla funktionärer gör det möjligt för oss löpare att uppleva Österlen på det här viset.

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: , ,

Ytterligare ett lopp bokat 2017

16 oktober 2016 av Fredrik

Förra helgen kunde jag berätta att jag bokat de två första loppen inför 2017. Nu har jag bokat ett till, nämligen Kullamannen Ultra – ”Himmel, hav & helvete”. I början av november nästa år beger jag mig återigen till Skåne för att springa 161 km (100 miles). Drygt 4000 höjdmeter utlovas, så det där med att Skåne skulle vara platt stämmer inte.

Selfie i Kullaberg

Sprang i Kullaberg i somras och ser verkligen fram emot ett återbesök.

4 kommentarer | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , , ,

Anmäld till The Gax 100 miles 2015

27 juni 2015 av Fredrik

Just nu pågår High Coast Ultra och det blev ju tyvärr en DNS för min del. Lyckligtvis fanns det några startplatser kvar till The Gax nästa helg, så jag bestämde mig för att springa det loppet i år igen. Jag tänker inte nöja mig med det, utan siktar på att genomföra hela The Swedish 100 Mile Challenge igen.

Gax var min favorit bland loppen i The Swedish 100 Mile Challenge och förra årets äventyr kan man läsa om i inlägget The Gax 100 miles 2014.

2 kommentarer | Kategorier: Allmänt, Tävling, Uncategorized | Taggar: , , ,

Black River Run 2014

19 oktober 2014 av Fredrik

Lördag 20 september var jag på plats i Västerås för att springa mitt tredje 100-mileslopp för i år – det tredje någonsin för den delen.

Jag sprang ett par varv runt den 16 km långa banan några veckor innan loppet, så jag visste vad som väntade. (Se kartan i inlägget Test av Black River Run-banan) Den här gången skulle jag springa tio varv.

Eftersom kroppen var knappast hade återhämtat sig från Transylvanien Trail Traverse som jag sprungit två veckor innan, så räknade jag inte med någon bra tid. Jag siktade på att ta mig i mål under 24 timmar, vilket var gränsen för att få ett bältesspänne. (När jag anmälde mig till loppet valde jag att skänka pengar till välgörenhet istället för att få en medalj vid målgång.)

Jag anlände ganska sent till startområdet och det vimlade av folk där. (Det var närmare 200 personer anmälda, varav 72 skulle springa 100 miles.) I vanlig ordning var det flera bekanta ansikten.

Jag försökte hitta en ledig plats för min väska i servicetältet, vilket inte var så enkelt. Det var redan fullt både på och under borden. Den fick står på marken, längst in i ett hörn av tältet. Ingen optimal plats, eftersom jag behövde komma åt den vid varje varvning för att blanda sportdryck. (Till skillnad mot hur det var på Täby Extreme Challenge, så fick man inte fylla sina vätskebehållare med arrangörens sportdryck.)

Det var ganska goda väderförhållande, men väldigt dimmigt. Så dimmigt att SM i fallskärmshoppning som skulle hållas i Västerås samma dag fick flytta till en annan ort. (Jag hade hoppats på att kunna se det medan jag sprang.)

Fredrik Norlin under Black River Run

Foto: Per Johansson

Första och andra varvet

De första två varven flöt på bra. Lite snabbare än planerat. Sprang och pratade med en kille som också hade sprungit Transylvania Trail Traverse och sedan en kille som jag kände igen sedan GAX.

Tredje, fjärde och femte varvet

På tredje varvet sjönk tempot. Det värkte i baksidan av låren. Jag var övertygad om att det berodde på att jag inte var riktigt återhämtad. Från och med det tredje varvet gick jag i de backiga partierna.

Sjätte varvet

Värken i låren försvann. Även om det här varvet är ännu långsammare så kändes löpningen lättare igen. Pannlampan åkte på mot slutet av varvet. Innan jag gav mig ut på det sjunde varvet bytte jag till tights och långärmad tröja.

Sjunde varvet

Det var riktigt mörkt i skogen, så jag tog det lite försiktigare där. På de öppna partierna blev dimman som vägg framför mig i ljuset från pannlampan. Jag kunde konstatera att vissa delar av banan var tråkiga i mörkret.

Åttonde varvet

Hade fått skavsår mellan benen. Misstänker att det var kombinationen av tights och kompressionskallingar som hade orsakat dem. Jag försökte hindra skavandet genom att dra upp och dra åt tightsen, vilket resulterade i att jag missade att vika av in på en stig och sprang fel. Efter ett par hundra meter insåg jag att jag inte kände igen omgivningen.

Nionde varvet

Jag kände mig grinig. Kom på att jag inte hade någon strategi för ta hand om negativa tankar den här gången. Banan kändes supertråkig. Hela varvet tänkte jag att jag snart skulle springa det sista varvet. Jag visste att det var en bra tid på gång så jag skyndade mig så gott jag kunde.

Tionde varvet

Sprang och sa hejdå till banan och funktionärerna vid vätskekontrollerna. Sprang i backarna på slutet och spurtade i mål. Kom i mål på tiden 19:47:41 vilket innebar en 18:e plats. (Mitt snabbaste 100-mileslopp hittills, 1 timme och 43 minuter snabbare än på TEC!)

belt-buckle.jpg

Reflektioner

I och med att jag fick blanda sportdryck själv, så tappade jag mycket tid jämfört med de som hade egna serviceteam med sig. Jag ägnade sammanlagt över 40 minuter i servicetältet. Jag hade kunnat minska tiden i tältet om jag haft ett nummerlappsbälte, så att jag slapp krångla med säkerhetsnålar då jag bytte kläder – ett sådant ska inhandlas.

Målgången på BRR tog mig in på Swedish 100 mile challenges guldlista tillsammans med sju andra löpare. Det fjärde och sista loppet i 100-milesutmaningen är i slutet av januari, innan det väntar Bislett 24-timmars i Oslo.

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: , , ,

Test av Black River Run-banan

31 augusti 2014 av Fredrik

I morse åkte jag till ett soligt Västerås för att testa Black River Run-banan tillsammans med 20 andra löpare. Idag blev det två varv längs den 16 km långa banan – 20 september blir det tio.

Jag tyckte det var en fin och omväxlande bana. Terrängpartiet var roligt, men kommer garanterat att bli svårsprunget efter några varv. Trappan och backarna kommer också att bli väldigt tuffa. Resten av banan var lättlöpt. Favoritpartiet var sträckan söder om E18.

brr-karta

Det är bara tre veckor kvar, men innan dess väntar ett annat äventyr – Transylvania Trail Traverse!

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Träning | Taggar: , , ,

Black River Run 2014 och The Swedish 100 mile Challenge

31 juli 2014 av Fredrik

Nu är jag anmäld till ännu ett 100 miles-lopp, nämligen Black River Run som går av stapeln 20 september i Västerås. Jag hade egentligen inte tänkt springa loppet eftersom det krockar med min sons födelsedag (21 september).

Vad var det som fick mig att ändra mig då? Jo – jag såg att jag är en av tio löpare som har möjlighet att hamna på The Swedish 100 mile Challenges ännu oskrivna diamantlista. Det är en lista med de löpare som under tolv månder genomför de fyra 100 miles-loppen som äger rum i Sverige – jag har sprungit två,  Täby Extreme Challenge och The Gax, nu återstår Black River Run och Arctic Ultra.

Min underbara son tyckte precis som jag att det där med diamantlista lät rätt så häftigt, så jag fick hans tillåtelse att springa Black River Run om jag skyndar mig hem och firar honom efter loppet. Förhoppningsvis hjälper tanken på tårta mig att komma i mål på en riktigt bra tid 🙂

Innan Black River Run springer jag AXA Fjällmaraton och Transylvania Trail Traverse.

Kommentera | Kategorier: Allmänt, Tävling | Taggar: , , , , , , , ,

Täby Extreme Challenge 2014

18 april 2014 av Fredrik

I lördags var det dags för min debut på de längre ultradistanserna – 100 miles, vilket motsvarar närmare 161 km. En bra bit längre än de 66 km som jag lyckades springa på Skövde 6-timmars för en månad sedan alltså. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men jag hade förstått att det skulle göra ont, att jag skulle få mentala svackor och att magen troligtvis skulle krångla. Bring it on!

Dagen innan loppet, när jag packade väskan inför det stundande äventyret, så högg det till i ländryggen och jag kände en molande värk. Besvären blev bara värre under resan till Täby och på kvällen efter att ha ätit middag med de andra löparna på hotellet, kunde jag knappt räta på ryggen. Jag stretchade innan jag lade mig för att sova för natten. När jag vaknade på lördagen kändes det bättre, men det var inte bra. Innan jag gick iväg till starten så smorde jag min rygg med tigerbalsam, i hopp om att det skulle hjälpa.

Det var fullt av folk vid servicetältet och jag träffade löpare och funktionärer som jag kände igen från twitter, facebook och från andra lopp. Det var fullt med väskor också och jag fick leta runt ett tag innan jag hittade en bra plats i tältet där jag kunde förvara mina grejer. Kort därefter var det dags för arrangörernas information inför loppet. Medan jag lyssnade masserade jag min onda rygg och plötsligt släppte det – det onda bara försvann.

Klockan 10 gick starten och vi sprang iväg. Jag lyckades för en gångs skull hålla ett lågt tempo från start. Jag sprang och tittade på omgivningen och de andra löparna och vips var jag framme vid varvningen. Allt kändes bra. Vädret var bra, stämning var bra och banan var både fin och omväxlande – skogspartiet var min favorit (än så länge). Bara femton varv kvar!

Under andra varvet började det plötsligt strama i både lår- och vadmuskler och jag tappar flytet i löpningen. Jag misstänker att det hör ihop med ryggproblemen jag hade tidigare. Jag började oroa mig. Hur länge ska jag springa så här? Skulle jag klara av loppet? Men så kom jag på mig själv. Jag skulle inte slösa energi på negativa tankar. Eftersom jag inte hade någon lösning på problemet bestämde jag mig för att acceptera läget.

TEC

Foto: Kjell Eidenbrant

Jag springer varv efter varv med tunga ben. Varje varv ser i princip likadana ut under loppets första halva. Vid varvningarna fyller jag på flaskorna med vatten och sportdryck. (Efter sjunde varvet tröttnar jag på sportdrycken och övergår till gels.) Jag tar även en salttablett och ett par godisar. Varje gång jag lämnade servicetältet log jag för mig själv och tänkte ”nu kör vi”.

Jag undviker att tänka på hur långt det är kvar, utan tar ett varv i taget. Jag sätter upp små delmål som till exempel ”ett varv till, sedan har jag sprungit 50 miles” och ”under det här varvet passerar jag dubbelmaraton”. Jag kommer även på att jag hade med mig små flaskor med Grape Tonic i väskan och tanken ”nästa varvning blir det Grape Tonic” funkade också bra som delmål. (Det var obeskrivligt gott.)

Under loppets andra halva börjar det bli mörkt och snart behövs pannlampa för att se var man ska springa. Det börjar även regna och bli kallt. Jag byter kläder ett par gånger för att hitta något som håller mig lagom varm.

Jag tror det var på elfte varvet som benen började bli riktigt trötta. Jag sprang på asfalten och grusvägarna, men när jag kom till skogspartiet – som tidigare var min favorit – så var det stopp. Jag sparkade i stenar och rötter och snubblade gång på gång. Jag klarade inte av att springa utan blev tvungen att gå den biten. Samma sak på de kommande varven, så fort jag kom till skogen tog det stopp. Jag hade en liten förhoppning om att ta mig i mål under 20 timmar, men nu var jag tvungen att ge upp den tanken.

På det näst sista varvet började löpningen göra ont. Ett tag var det som om varje fotisättning skickade en feberpuls upp genom kroppen. Jag log för mig själv och tänkte ”nu är det ultra” och sprang vidare och peppade mig själv under tiden. På det här varvet hade jag även tagit med mig hörlurar för jag tänkte att jag skulle få lite extra energi av att lyssna på musik, men musiken gjorde mig illamående så jag stängde av den.

Sista varvet! Natten hade blivit till morgon och nu var det så ljust ute att jag inte längre behövde pannlampa. Jag kunde inte springa mer än kortare sträckor åt gången, men vid det här laget gick det nästan lika snabbt att gå i vilket fall som helst. Jag passade på att ta farväl av banan – tackade för upplevelsen och sa att vi kanske skulle ses om ett år igen. När jag kom ut ur skogen för sista gången och bara hade omkring tvåhundra meter kvar till målet fick jag helt plötsligt hur mycket energi som helst. Jag spurtar in i mål och höjer armarna i en segergest.

TEC bältesspänne

Jag gick i mål på tiden 21:31:12. Det var kanske inte riktigt den tid jag hade hoppats på, men jag är ändå otroligt nöjd med min 100 miles-debut.

4 kommentarer | Kategorier: Tävling | Taggar: , , ,