Fredriks blogg

Jag springer maraton och längre lopp.

Tag Archives for: UTBCN

Ultra Trail Barcelona 2015

03 maj 2015 av Fredrik

Förra helgen var jag i Spanien och sprang Ultra Trail Barcelona, en bergsultra med start och mål i den lilla staden Begues några mil utanför Barcelona. Jag var anmäld till den längsta distansen, som var 100 km och hade en total stigning på 4500 höjdmeter.

Dagen innan loppet

På fredagseftermiddagen landade jag och min fru på flygplatsen utanför Barcelona. Eftersom det inte fanns något hotell i Begues och knappt gick att ta sig dit med kollektivtrafik, så hade jag ordnat en hyrbil. Nummerlappen skulle hämtas ut samma kväll, så planen var att först checka in på hotellet, sedan äta middag och åka och hämta nummerlappen.

På grund av en tidsödande felkörning så skippade vi middagen och åkte till Begues för att hämta ut nummerlappen innan det blev för sent. När jag kom ut från tävlingsexpeditionen upptäckte jag att jag inte fått något att fästa nummerlappen med. Jag gick in och frågade efter säkerhetsnålar och hänvisades till tjejen som kunde engelska. Hon svarade “Mañana. Six o’ clock”. Jag misstänkte att det nog var svaret på en annan fråga än min, men det skulle ordna sig ändå, jag var ganska säker på att jag hade säkerhetsnålar från andra lopp i min necessär.

Vi hittade en bar i Begues som serverade hamburgare. Det var en ynklig liten sak som utan problem fick plats bredvid flygplansmackan som jag stoppat i magen vid lunch. Det var verkligen ingen optimal uppladdning. Jag kände mig irriterad över att det blev så stressigt och att jag knappt ätit något – vi borde ha åkt ner en dag tidigare.

När vi var på väg tillbaka till bilen snurrade det plötsligt till i huvudet och jag var tvungen att hålla i mig för att inte falla ihop. Blodtrycksfall. Jag vet inte riktigt vad som orsakat det. Kanske stressen, eller bristen på mat. Det gick över på några minuter och jag kunde köra tillbaka till hotellet för att förbereda kläder och utrustning. Jag hoppades att detta inte skulle drabba mig under loppet.

Tävlingsdagen

Jag klev upp 4:30 på lördagen och kände mig ganska utvilad trots att det inte blev mer än fyra timmars sömn. Gjorde mig i ordning på en timme. Allt flöt på enligt plan, bortsett från att jag blev tvungen att använda fingrarna till att bre smör på mina mackor.

När jag kom ut till bilen och skulle köra iväg så blev det jobbigt. Det stod bilar parkerade så tätt intill min att jag knappt höll på att komma ut från parkeringen. Skulle jag missa loppet på grund av detta!? Jag körde fram och tillbaka och trixade i säkert fem minuter innan jag till slut lyckades lämna min parkeringsruta. Som tur var det knappt någon trafik på vägen till Begues och det var inga problem att hitta en parkeringsplats. Jag kunde till och med sitta i bilen och ägna mig åt avslappning en stund innan jag gick iväg till startområdet.

Start och mål ägde rum på ett litet torg i Begues. Innan man fick komma in i det inhägnade startområdet var det inspektion av den obligatoriska utrustningen. Det blev oreda i min annars så omsorgsfullt packade ryggsäck. Jag ville egentligen riva ur allt och packa om den, men det fanns ingen bra plats att göra det på.

Foto: Bilden är lånad från Ultra Trail Barcelonas facebook-sida

Loppet

Loppet startade klockan 7:00 på morgonen. Det var fortfarande skumt ute. Även om jag för en gångs skull inledde i ett bra ultratempo, så tog det inte lång tid att lämna torget och den lilla staden bakom sig. Efter bara en kilometer bar det av uppför i bergen. Till en början sprang vi på en grusväg, men snart vek vi av på mindre stigar som tog oss uppför och sedan nerför igen. Så höll det på – upp och ner – hela tiden. Det var jättefint i bergen och soluppgången gjorde inte upplevelsen sämre.

Ungefär två mil in i loppet snubblade jag och föll framåt i en nedförsbacke. Innan jag slog i backen hann jag tänka flera tankar på hur illa det kunde gå. Lyckligtvis klarade jag mig rätt bra – ena knät blödde lite och jag fick några skrubbsår, men det var inget som gjorde ont. Jag svor lite (på engelska, så att jag skulle göra mig förstådd) och sprang vidare.

Efter tre mil i bergen närmade man sig havet. Det var en storslagen syn. (Mycket bättre än på bilden nedan.) Stigen slingrade sig ner för det branta berget och snart kom man till en sandstrand där en av kontrollerna var belägen. Sedan bar det av upp i bergen igen och förbi både vingårdar bondgårdar. Vid det här laget började det bli väldigt varmt.

Vid kontrollen efter 46 km erbjöds massage. Det var lockande, men eftersom jag inte kände något större behov av det så tänkte jag att det kunde göra mer skada än nytta. Jag fyllde mina flaskor. Nu tog jag bara sportdryck i den ena, i den andra tog jag vatten så att jag kunde ge mig själv en dusch när jag behövde svalka. Jag åt mycket frukt också, mest apelsiner. Medan jag stod och mumsade fick jag syn på ett bekant ansikte – Janne, som också sprungit flera 100 miles-lopp det senaste året.

Vi sprang tillsammans och småpratade om löpning och om jobb och distansräknaren tickade på utan att jag tänka så mycket på det. Vid en kontroll gjorde vi ett lite längre stopp för att äta lite mat – jag kände mig egentligen inte hungrig, men eftersom jag ätit så lite dagen innan åt jag ändå.

Efter ca 70 km var vi tillbaka i Begues. Folket på gatorna jublade när vi kom springandes. Animo! Vamos! Vi sprang rakt mot målet, men bara någon meter framför mållinjen vek vi av åt höger genom en öppning i inhägnaden – eftersom vi sprang den längsta distansen hade vi en runda på 30 km kvar. Vid kontrollen i Begues tog jag hand om ett skavsår på hälen som hade irriterat mig de senaste kilometerna. (Janne hade varit förståndig och tagit med sig plåster och tejp i sin drop bag. Jag hade inget alls.)

De sista 30 km skulle vara de jobbigaste. Jag hade intalat mig att de även skulle vara de roligaste och att loppet fram till 70 km bara var en transportsträcka. Nu skulle det bjudas på högre stigningar och mer teknisk terräng. Precis så blev det.

Först blev det stenigare, sedan snårigare och till sist även brantare. Vissa partier gick långsamt fastän det gick nerför – det var stenar som rullade under fötterna och rötter som man kunde snubbla på.

Backarna tog på krafterna och det var ganska tydligt att de är min svaga sida. (Men det ska det bli ändring på.) Hade jag inte haft sällskap så skulle den sista biten antagligen gått mycket långsammare.

Vi hade insett att vi inte skulle komma i mål innan det blev mörkt och innan det var dags för den sista stigningen åkte pannlamporna på. Den stigningen var både den längsta och brantaste under hela loppet och mina trötta muskler fick verkligen slita få mig upp till toppen. Den följande utförslöpan var inte heller att leka med. Jag hade fått blåsor under båda fötterna och eftersom fötterna gled i skorna i nedförsbacken, så gjorde varje steg ont.

Till sist var vi nere på gatorna i Begues igen. En skylt skvallrade om att det bara var en kilometer kvar. Jag gav allt jag hade nu. Det var inte lika mycket folk på gatorna i Begues som tidigare, men de som var där hejade fram oss den sista biten. Jag älskade jublet för en gångs skull. Jag kände att jag hade förtjänat det. Jag passerade mållinjen på tiden 15:32:58.

Näringsintag

Jag körde med sportdryck från Tailwind under loppet. I ryggan hade jag med mig portionspåsar som jag kunde blanda vid kontrollerna. Jag kompletterade även med Clif shot blocks. Förutom en pastasallad, åt jag mest apelsiner och äpplen och drack vatten och cola vid kontrollerna. I början av loppet tog jag en salttablett var 45:e minut, men sedan blev det mer sällan. Jag provade även tabletter med grenade aminosyror, BCAA, under loppet – svårt att veta om det gav någon effekt, men det är nog inte helt fel.

Loppets banprofil och de olika kontrollerna.

Efter loppet

Dagarna efter loppet turistade vi i Barcelona. Mina lårmuskler gillade inte riktigt trapporna i tunnelbanan, men det gick. Underbar stad, åker gärna dit fler gånger både för att turista och springa UTBCN igen.

Kommentera | Kategorier: Tävling | Taggar: ,